Haha, ingen vet typ att jag skriver det här inlägget med tanke på att jag inte uppdaterat här på typ tusen år. Så, vad har egentligen hänt i mitt liv? - Ne inte mycket alls faktiskt. Har ni frågor så ställ dom right away.

PUSS

Så, längesen jag uppdaterade (egentligen längesen jag ens satt vid en dator). Under tiden har saker och ting hänt, fast egentligen ingenting speciellt sådär.

Sista veckan på mitt sommarlov satt jag mestadels hemma och slappade framför bland annat Jerry Springer och tillsammans med Nadija och Alexander lät jag dagarna rinna förbi. På fredagen blev det först att äta middag tillsammans med Linns syskon och åka till bromma och tillsammans med Linn gå på en tjejkväll hemma hos Erica för att fira hennes 17 års dag. Lite småmys med kladdkaka och nya ansikten. (Tack för att jag fick komma!). För er som inte vet är Erica en slags barnkompis. Jag träffade henne första gången när jag var 12 år gammal och sedan har tiden bara flytit förbi. Såhär fem år senare träffades vi återigen, hon var fortfarande samma gamla urgulliga Erica!

SÅ, idag var jag tillbaka i skolan. Av någon anledning var jag hyperaktiv och lite smått nervös över att se vilka nya ansikten som tillförts. Skönt ändå att träffa klassen och se att alla mådde bra osv.

Hallå där ute! (och typ grattis i efterskott till snesan)

Nej, tyvärr (till er som hoppandes) jag har inte slutat blogga!! Tog bara en paus från datorn/internet för ett tag. Har haft lite andra saker för mig. Såsom att åka in till stora staden tillsammans med Linn samt servera på hennes mammas 40 års fest (vilket förövrigt gick bra, tror jag?).

Jag förstår faktiskt inte hur jag kan sitta uppe och blogga vid den här tiden på dygnet, förstår inte varför jag är vaken!? Alexander har varit här idag och hållt mig sällskap. Åt middag, skrattade och såg på skräckfilm ("Are you scared" och "Dark water, original"). Skräckfilmerna ledde oss till en vansinnig fantasi och det finns en möjlighet att någon kom och röck i dörren, för både jag och Alex var helt 100 på att vi stängde dörren... En av anledningarna till att jag fortfarande är vaken, den andra beror nog mest på att jag är överdrivet trött.. så trött att jag inte ORKAR gå och lägga mig.

En annan rätt hysterisk händelse utspelade sig idag då jag och Alex inträdde min ytterdörr. Jag hade larmat på något knasigt sätt när vi gick ut och därmed började det tjuta som in i ****** när vi klev in. Så våran security "grej" ringde och kollade läget (samtidigt som jag var i totalt chock tillstånd). Hela händelsen var allmänt pinsam. (Jag verkar bli duktigare på att göra bort mig...)

Nu ska jag kila ut i mitt rum och läsa vidare på en av böckerna jag lånat av Linn medan jag väntar på att Lina kliver in genom min dörr (och INTE genom fönstret som vissa andra föredrar).

Jag slutar med ett passande citat för kvällen, chingeling

Män vill alltid vara en kvinnas första kärlek - kvinnor vill vara en mans sista äventyr.

Nu har jag iallafall bestämt med Linn att vi ska åka in till storastaden imorgon. Handla lite kläder och dessutom löshår, nu ska det minsann bli av. Hoppas bara att det inte är för ingenting jag köper den. Vi får helt enkelt se.  Känner mig helt lam och orklös. Vädret är ju så sjukt tråkigt och ingenting finns det att göra åt saken. En typisk dag då man kan sova bort flera timmar. Allting är ändå så segt när man är vaken. Skönt att ha mina "svägerskor" som sällskap. As mysigt faktiskt, dricka kaffe, prata, gå ut med hundarna osv. Saknar mina systrar, men saker och ting är inte alls likadant tillsammans med dom av någon anledning. Kanske för att man inte kan vara lika öppen om hemligheter osv med dom. De ser mig som den tioåringen jag en gång var, fastän dom vet att fallet inte är sådant.   Känner ni någon gång den känslan av att man saknar en människa av helt fel anledningar? Att ni inte riktigt kan erkänna för omgivningen att ni faktiskt saknar just denna person? Flera dagar har jag gått runt och liksom, saknat i hemlighet? Nadija vet, det vet jag. Jag VILL inte ens sakna. Vill inte känna att allting är grått osv, åååååh jag blir så trött på mig själv. Dags att gå vidare från det här djupet, gå upp över ytan och se solen i allt grått. Dags att ta tag i mitt liv igen.... (men jag vågar inte). 

Vaknade precis upp hemma hos NAdija. VÄDRET ÄR KASST

Hej kära läsare... om jag nu har några (?).

Ligger förtillfället i min kära vän Nadijas säng och skriver ett litet nattinlägg då jag upptäckte att jag inte "hört av mig" på länge. Senaste tiden har egentligen inte varit någon speciell tid, bara "ligga framför datorn och kolla på film" tid. Har varken haft orken eller lusten till att göra någonting annat. Kollade precis på en sjuk film, eller snarare en hemsk film som heter The Other Boylen Sister. Urs urs urs, kan verkligen tänka mig hur allting var. URS!

Imorgon kommer min saknade älskling hem, Linn. Hon har varit borta nu i typ... 3 veckor? Känns iallafall som en evighet sedan jag såg hennes ansikte. En evighet sedan vi satt i grusbacken och ritade fina små M i sanden, vetandes om att vi inte skulle träffa varandra på farligt länge. Känns så sjukt, ännu sjukare kommer det kännas imorgon när jag har henne framför mig. Känner mig i all seghet och trötthet glad och förväntansfull, imorgon är en dag att längta till.

Saknar även en viss annan människa, en människa som hållt sig borta alldeles för länge... Saknar dig humor dude, kom hem snart va!?  Nämner inga namn så har jag inga namn nämnt haha.

Klockan är nu tre och jag förstår inte riktigt vad jag fortfarande gör uppe. Nadija sover så det skulle inte förvåna mig om om snart börjar nynna och gnissla tänder. Hon gör nämligen så i sömnen... Gulleprutt.

Egentligen förstår jag inte varför jag har kvar den här bloggen. Mina poesifingrar har förlängesedan blivit förstörda och egentligen har jag ingenting att komma med till världen, inte mer än vad jag åstadkommer i verkliga livet. Ingen verkar läsa mina ord, ibland känns det skönt men oftast verkar hela poängen med den här bloggen vara meningslösa. Fast, jag har den ändå väldigt mycket att tacka, de nätter som dessa då jag bara måste skriva av mig. Mina ord tär annars sönder min lilla hjärna och tankarna blir alldeles för ivriga och samlas allihopa på ett och samma ställe. Nu ska jag låta Nadija sova ordentligen.

Vi lär höras, ta hand om er gott folk. Visa erat intresse för att jag ska "keep this blogg updated". 

Saknar gamla tider, jag har fastnat i någonting som jag inte vet riktigt vad det är. Ibland inbillar jag mig saker, som om det var som vanligt. Men ingenting är som vanligt, och ingenting kommer någonsin vara som vanligt. Jag måste ta mig förbi den här delen av mitt liv, jag hade bara räknat med att det skulle ha gått lite fortare. Det är inte som om jag har någon vidare lust med att gå runt och känna, tänka, undra, fundera, inbilla, det är någonting som förföljer mig var jag än går.

Saken är väl den att jag vet inte riktigt hur jag hade velat ha det, hade jag haft chansen nu skulle jag verkligen ha tagit den då? Den här tiden har givit mig en bunt med erfarenheter, men även snedsteg. Hade jag verkligen tagit chansen? Och hur hade saker sett ut då... Kanske hade jag mått sämre än vad jag gör idag.

Det här har blivit långtråkigt, jag vill inte ha det såhär. Problemet är att ingen kan hjälpa mig, det är jag som måste ta mig ur den här cirkeln av känslor... jag vet bara inte hur det ska gå till. Någon som har förslag? Någon som vet hur man överlever, eller någon som kan förhäxa andra människor... jag behöver någon slags hjälp.

Hej gott folk..tänkte gästblogga hoss min älskling tänkt på det sens(SINCE) hon brukar liksom garva åt mitt uttal...förstår inte why

hon sa sitt lösenord :) nu står hon i dushen så jag passar på hihi

ja om ni läser det hon skrivit i min blogg ser ni lite av vår historia..

och mer kommer,cornelia är en glad söt prick som förgyller min vardag det gör hon säkert med andra av hennes vänner med :) är så glad att jag tog iniativet att lära känna henne jag menar om min lillebror fasstnade för henne varför skulle inte jag göra det? och jag förstår varför han fasstnade för en tjej som henne..och jaa min mamma e helt galen i denna flicka också ..

och idag ska vi ha världens mysigaste dag har jag bestämmt..min min min neeeeeliiiiiiiaaaa förlåt om jag är dum ibland men jag älskar dig ändå bara så att du vet fjärtis min ior/kanin

och du tjejen jag kommer alltid göra allt och lite till för dig..för du har gjort mig ny :) jag e inte gamla jag längre du fick mig att se det bra i mig själv den Nadijan jag verkligen är ..även om jag är en kärring ibland men jag är ju trots allt gammal:P:P vill inte bli äldre..

tack för dina fina ord jag älskar dig blondi :)

/// Din Nadija cecilia Karhula..